Eating and reading are two pleasures that combine admirably- CS Lewis

Höstens bästa serier

Vintern är verkligen här nu! I alla fall i Piteå. På två dagar har det kommit typ 2 decimeter snö. Jag har nynnat på Hej mitt Vinterland hela dagen. Och kämpat mig fram i den tunga snön på den stackars cykeln. I och med att vintern är här kan vi nu lämna hösten bakom oss. Och därmed också en massa serier. Hösten är ju inte bara böckernas tid, det är seriernas också. Tycker jag. Att mysa ner sig i soffan framför serie är ju riktigt härligt! Höstens tre bästa kommer här!

1.       Ozark. Om du gillar makt, pengar, maffia och politik är det här rätt serie för dig. Filmen följer en, på ytan, helyllefamilj där mannen i familjen jobbar med fonder. Och han är riktigt bra på det. Så bra att maffian anställer honom. På det sättet börjar han tjäna massvis med pengar, samtidigt som han råkar illa ut. Familjen måste plötsligt flytta med ett mordhot över sig. Längs den snirkliga vägen får de inte direkt färre fiender..

2.       Dear white people. I denna skildras livet på ett college där majoriteten av alla studenter är vita. Flera faktorer ska göra att rasismen ökas och trissas upp. Svar på detta kommer snabbt, med afroamerikanen Samantha White i spetsen. Hon startar ett radioprogram som bär seriens titel. Genom serien följer man sedan vardagsrasismen och kampen mot den. Den är smärt, snygg, underhållande och allvarlig. Den är helt enkelt bra!

3.       Atypical. Under hösten har jag och sambon följt andra säsongen om den autistiske pojken Sam. Familjen han bor i har fullt med draman, med föräldrar som bedragit varandra, en syster som börjar på ny skola också Sam då, som är som han är. Han tar allt bokstavligt, älskar pingviner, men är också väldigt plikttrogen och lojal mot sina vänner. Karaktären är underbar. Vill du ha något mysigt och gosigt att titta på så är det här rätt serie!

Har ni följt några serier under hösten?

// Johanna

Med hälsning från Båstad
Jag har nu fått upp ögonen för Jenny Fagerlund. Detta är hennes andra bok efter debuten Drömstigen. Just den boken har jag inte läst dock. Denna bok lyssnade jag i alla fall igenom när jag var på resa till Stockholm härom veckan. Riktigt bra lyssning, och antagligen läsning också om man valt det.
 
Boken handlar om Linda, en karriärkvinna som har det mesta man kan tänka sig, men som siktar ännu högre. Hon har en fin lägenhet med en karriärman i Stockholms innerstad, ett bra jobb som journalist på en tidning, vänner som hon umgås med och en familj som finns där för henne. Men hon vill högre och får ett jobb som journalist i London. Allt ser sovande ut, och hon instagrammar lyckligt om den fina ytan. Fram till dagen då hon ska avsluta sitt jobb, för samma dag får hon ett telefonsamtal om att hennes tjänst i London dragits in. Initialt fortsätter hon som om inget hänt, hon håller i hejdå-fest och instagrammar vidare. Tillslut berättar hon vad som hänt för sin bästa vän samt sambon. De vill två helt olika saker; antingen att hon öppet visar vad som hänt, eller att hon spelar med. Hon går efter sambons förslag och spelar med. Hon berättar ingenting för sin föräldrar (som enligt Linda sätter stor press på henne att lyckas) utan åker utan deras vetskap till mostern som familjen sedan länge ej har kontakt med. Hon råkar bo i Båstad. Ska livet på ytan fortsätta? Eller kommer Linda någonsin berätta om vad som egentligen hänt?
 
Det här är en oerhört varm, fin roman som inte är som alla andra feelgoodhistorier. Berättelsen är sådär lagom overklig som dessa historier har en tendens att ha, men den rymmer också mycket allvar. En av sakerna jag gillar mest med boken är hur tennisen och vägen mot toppen skildras. Det är en tuff väg, där motstånd finns lika mycket på, som utanför, banan. Jag har ju själv spelar mycket badminton och kan därför känna igen mig i bokens resonemang kring tennisvärlden. Allvaret är lagom stort och frågan kring hur viktigt yta egentligen är lirkas sakta men säkert upp. Boken känns väldigt aktuell helt enkelt. I en värld där yta ses på sociala medier kan det bli lätt att spela med utan att vara helt ärlig.
 
Helt klart en av de bästa feelgood-böckerna under året! Ska du läsa en (eller två) rekommenderar jag denna samt Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt. Läs, bara läs!
 
// Johanna
Alias Grace

Här kommer ytterligare en recension av den fantastiska författaren Margaret Atwood. Jag har nu läst två böcker av henne och tycker båda var riktigt bra! Det gör automatiskt Atwood till min favoritförfattare vad gäller klassiska skribenter. Jag har ofta svårt för klassiker, men nu har jag blivit överbevisad flera gånger sista tiden. Ett av mina nyårslöften är att läsa fler klassiker!

Men mer om boken då.

I centrum står Grace Marks. Historien utspelar sig under 1800-tal, en tid då det var svårare att bevisa både skuld och oskuld. Grace Marks sitter i fängelse på livstid på grund av medhjälp till två mord, och själv kommer hon inte ihåg hur det gick till. Efter flera år i fängelset ska hennes vardag förändras. En doktor som är intresserad av hennes öde kommer till henne för att försöka luska ut hur mordet egentligen gick till. På detta sätt får man då sedan följa med på Graces livshistoria. Den ska kantas av fler missöden än positiva händelser, men ändå ska hon hela tiden behålla en positiv och nästan naiv känsla kring att allting löser sig. Hela tiden funderar man på om hon var skyldig eller ej. Historien blir särskilt spännande och hårresande eftersom den baseras på verkliga händelser.

Historien och språket är helt fantastiskt här. Någonstans i mitten blir man möjligen något less och det går ibland långsamt, men det är ändå spännande hela tiden. Man vill hela tiden nyfiket läsa vidare.

Om ni, som mig, inte läst särskilt mycket klassiker för att man helt enkelt kopplar ihop de med seghet ska man helt klart mjukstarta med denna roman! Väldigt målande och trevlig läsning!

// Johanna