..och lite Jan Stenmark! Det är något med Backman som får mig att tänka på den gode Jan. Framförallt genom En man som heter Ove. Tragikomiken i den boken är helt fantastisk. I just detta fall tycker jag även att filmen är bra. Annars tycker jag det är ett genomgående tema att man blir besviken på filmen. Framförallt gällande svenska filmer/böcker. Men den filmen kan jag rekommendera!
En annan bok som snart blir film är Britt Mari var här. Just den boken lyssnade jag faktiskt som ljudbok för ett tag sedan. Och jag tyckte rentav att den var ännu bättre än Ove-boken. Eller åtminstone lika fin. Även här möter man ensamma, fina karaktärer som i sin tur träffar på en massa andra roliga karaktärer. Drama. Sorg. Och feelgood. I ett. Läs den!
I trion mysigasorgligatragikomiskaböcker hittar man även Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag segade mig igenom den kan man säga. Den var okej, men samtidigt lite väl spretig och flyktig. Jag kommer aldrig riktigt in i den. Men det kan varit så att jag hade för höga förväntningar. Men den är ju ändå okej. Men i denna trio är den minst bra. Men också svårt att leva upp till något annat när Ove-boken är fantastisk och Britt Mari-boken likaså. Läsvärd ändå skulle jag säga.
Backman gör ett avsteg från sin ordinarie genre i Björnstad- serien. Jag skriver serien för jag hoppas och tror att det kommer en tredje bok. Dessa böcker är rakt igenom storartade. Sällan kommer man i sån kontakt med sina egna känslor som med dessa. Och det är ju ett ruggigt bra betyg. Jag har hört ryktas om att dessa ska mynna ut i en tv-serie på sikt..
Sist, och även minst, är Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. Den handlar om en pojke och hans farfar som håller på att bli dement. Den är rätt fin, men den gick inte hela vägen in i hjärtat på något sätt.
Den enda bok jag inte läst nu av Backman är Saker min son behöver veta om världen. För att riktigt fylla tomrummet borde jag ju göra det..
// Johanna
0 kommentar(er)
