Simma med de drunknade
Jag hade inte räknat med att fröknarna Elin och Ellen skulle sminka sig så mycket i England. Så jag hann helt enkelt läsa ut den enda bok jag hade med mig (Vinterkriget).
Note to self: alltid ha med minst två böcker om jag reser med dessa filurer igen.
Såg ingen annan utväg än att sno Ellens bok helt enkelt. Som hon hade läst typ två rader i vid det laget. Det resulterade i att jag var typ världens tråkigaste vän på vägen hem. Eftersom boken var ALLDELES för bra för att lägga ifrån sig.
Efter att ha sträckläst den, med liten sovpaus på sisådär 11 timmar på Ellens soffa, var det dags för tåg till Halmstad där brodern bor. Tyvärr var tåget sent med en timme för att bromsarna var trasiga. Rimligt ändå? Mer om det en annan gång.
Mer om boken då.
Detta är en komplex släkthistoria. Som i superspeciell. Författaren till denna bok, norrmannen Lars Mytting, har tidigare skrivit något så konstigt som en storsäljarbok om ved. Med titeln Ved. Även i den här boken har träet en central roll. Jag har aldrig tänkt på trä som dyrbart, men i den här boken ska virket, och slaget om vem det ska tillhöra få en dödlig utgång. För långt fler personer än man skulle kunna tänka sig.
Huvudpersonen i boken är den norsk/franska pojken Edvard. Han lever ett tämligen lugnt och stilla liv tillsammans med sin farfar bland de norska fjällen. Hans föräldrar dog i en mystisk olycka när han var liten. Något som någon aldrig vill berätta mer om. I alla fall inte före Edvards farfar dör. I och med dödsfallet uppdagas många hemligheter och Edvard ser inget annan val än att försöka ta reda på vad egentligen hände med hans föräldrar. Men för att finna sanningen måste han gå långt mer tillbaka i tiden än vad han tror.
Boken är oerhört skickligt skriven och historien tar läsaren bort från Norge. Man får läsa om äventyr på de karga Shetlandsöarna, gömda historier i Frankrike och dolda släktfejder som tar sig över landsgränser.
Boken var beroendeframkallande och jag rekommenderar ALLA att läsa den!
// Johanna
0 kommentar(er)
