Eating and reading are two pleasures that combine admirably- CS Lewis

Beskriv din bästa sida, Ellen!

Klassisk arbetsintervjufråga med enkelt svar. Jag är Sveriges bittraste förskollärare. Sorgligt, tänker vissa men jag säger det med stolthet. Jag är nu inne på levnadsår 27 och har efter snart tre decennier insett att man med fördel kan vara ganska bitter.

Det kanske rimmar illa med yrket som förskollärare men efter två år inom förskolan och ytterligare tre och ett halvt års utbildning kan jag tala om för allmänheten att barn är INTE snälla och söta.

Så hur hänger då den här negativa personligheten och föraktet mot barn ihop med böcker och brunch?

Född och uppvuxen i en familj med lärarföräldrar var steget aldrig långt till litteraturen. I mitt barndomshem kantades vardagsrummets väggar av bokhyllor fyllda med allt från deckare i pocketform till kopior av pappas läroböcker i engelska för högstadieelever.

Trots mina förutsättningar att bli en riktig bokmal gjorde jag revolution mot mina föräldrar genom att välja bort böckerna för musik och film. Troligtvis var det redan där min karakteristiska bitterhet föddes.

Mamma och pappa var dock goda pedagoger och vägrade ge upp hoppet om att deras mellandotter skulle bli en läsare.

Som vuxen känner jag tacksamhet mot dem som outtröttligt satte nya böcker i händerna på mig. Genom kulturen, skolan och mina föräldrars strävan efter att göra sina tre döttrar till självständiga och skarpa kvinnor blev jag en analytisk och eftertänksam person.

Problemet med oss analytiska människor är dock att vi tenderar att överanalysera och därför irritera oss på vår omgivning. Mitt motto i livet har helt ödmjukt kommit att bli ”jag inte kan hjälpa att jag är omringad av idioter”.

Ironin och sarkasmen är mina bästa vapen och ibland mina värsta fienden. Jag drunknar därför lätt i böcker, musik och film som tvingar åskådaren till djupare analys.

Även vi reflekterande människor behöver dock en paus från tankeverksamheten ibland. Mat och vin ligger mig därför varmt om hjärtat. Vill man göra mig riktigt lycklig är det mousserande vin som gäller.

Min stora passion i livet stavas dock skrivande. Jag utbildade mig till förskollärare för kreativitetens skull men drömmarna om ett liv som skribent har aldrig riktigt dött.

Förhoppningen är att min förkärlek till skrivandet ska få komma fram genom den här bloggen och har jag tur kanske Johannas, min grymma partner in crime, positivism smittar av sig lite på mig!

Johanna- vem är det?

Det vet jag knapp själv, men jag ska göra ett tappert försök att få till en beskrivning. Till min hjälp har jag just idag gamla flyttlådor med alster och dagböcker från barndomen. Jag ägnade nämligen gårdagen och att rensa och sortera. Hittade denna bild bland annat:

Rimlig fundering ändå frå en 12-åring.. 

Till att börja med är jag född och uppvuxen i småstaden Ulricehamn med mor, far och lillebror. Föräldrahemmet står kvar där det alltid gjort, med gamla lådor och fysiska minnen och allt. Precis som i många andra småstäder håller man här på med att gå i skola och syssla med diverse populära sporter, typ fotboll. Jag var inget undantag där. Men förutom fotboll och handboll höll jag även på med badminton, vilket blev och fortfarande är, en stor passion. Badmintonsporten gav mig vänner, självförtroende och ett viktigt sammanhang. Det är också enda sporten som gör att jag mer frivilligt rör på mig, till skillnad från typ längdskidor och orientering. När jag var yngre ville jag helst inte röra särskilt mycket på mig. Det var inte en del av mitt naturliga habitat. Jag gillade att läsa, som i massor, samt se på film och spela SIMS. Läsningen har därefter fortsatt att vara ett viktigt intresse för mig oavsett vad jag annars hållit på med, möjligen att intresset haft en dipp under studietiden, men som nu är över. I januari i år tog jag läkarexamen och om ett par dagar börjar jag jobba efter nästan 2 månaders ledighet. Jag har passat på att läsa så mycket som möjligt under den tiden. Jag har gjort försök att blogga om diverse saker innan också, även läsning. Dock är det först nu med den här iden och med kompanjonen Ellen som det känns helt rätt!