Bokresan del, typ, 4. Efter att ha både läst och studerat konst i Stockholm begav jag mig till Göteborg. Hos vännen jag bodde hos där hittade jag dels deras ursöta bebis, men också en bok som hette Ru. Som i Ru i Nalle Puh. Fast på vietnamesiska betyder det ``vaggvisa`` eller ``vagga``. På franska betyder det ``bäck``. Ru är självbiografien av Kim Thuy. Och även hennes debutroman. Men jag skulle säga att det är mycket mer än en självbiografi.
Boken handlar om och Thuys betraktelser från det nya landet Kanada och hennes gamla Vietnam. Boken var närmast poetisk. Med korta texter snarare än kapitel. Som bara var så vackert beskrivna på något sätt. Författaren blandar hej vilt kring barndomsåren, tonårstiden och livet som vuxen. Det är inte tiden som står för kronologin i den här boken, utan författarinnans egna inre logik snarare. Texterna är också skrivna på ett sätt att man ser historien genom barnets, tonåringens eller den vuxnes ögon. Som läsare får man följa henne från Vietnam, till Malaysia, till Kanada. Och lära känna hennes olika livsfaser.
Min egen bild av Vietnam är lite annorlunda än hennes. Dels har jag sett den turistiga delen, som många andra med mig. Men jag har också fått se sjukvården. Jag skulle kunna skriva en lång roman som hissar den. Men jag får göra en sammanfattning istället. Överlag har de mindre än tiondel än vad vi har i resurser och pengar. Men de ``producerar`` så mycket mer än oss. Man skojar inte bort vietnamesernas logik och ordning. Men så är befolkningsmängden på 100 miljoner också.
Den turistiga bilden av Vietnam;
Jag gjorde min förlossningspraktik i Vietnam. Jag kan inte jämföra med hur det är i Sverige tyvärr. Men att stå med som åskådare var magiskt. Och hemskt på samma gång. Det var hemskt att se smärtan. Och att de inte fick skrika. För att kulturen är sådan. Och att kvinnan ej få ha någon anhörig med sig vid förlossningen. Utan alla kvinnor fick istället vara tillsammans i ett rum. Det är en situation som är obegriplig att finna sig i som svensk. Att göra praktik i Vietnam var oerhört givande och lärorikt och jag är så imponerad över hur mycket de kan göra med de resurserna de har. Vi fick till exempel se hur avdelningen för de tidigt födda små bebisarna såg ut. 100 barn. Ett fåtal sköterskor. Ett par av barnen fick till och med dela kuvös. Ibland glömmer man hur utrustad vården i Sverige är.
En mäktig upplevelse det var!
// Johanna
0 kommentar(er)
