Eating and reading are two pleasures that combine admirably- CS Lewis

All good things starts with a P, part 2

Då var vi framme vid det sista av alla italienska ord på P som jag gillar. Prada!

Lyxklädmärket Prada kommer passande nog från just Milano. Självklart köpte jag på mig några handväskor, ett par skor och någon snygg klänning från Prada när jag ändå var i Milano. Eller inte!

För en fattig småskolelärarinna finns det tyvärr inte resurser till att handla märkeskläder från Prada och andra stora modehus. Jag är för övrigt inte speciellt förtjust i just Prada men det var det enda italienska klädmärket på P jag kunde komma på. Lämna gärna en kommentar om ni kommer på fler.

Tillbaka till ämnet! Även om småskolelärarinnan varken har råd eller gillar Pradas kollektioner var det en alldeles särskild upplevelse att gå igenom varuhuset Galleria Vittorio Emanuele II. Förresten är det väl mer korrekt att säga dagisfröken än småskolelärarinna om mig men över min döda kropp att jag skulle använda D-ordet!

Inne på varuhuset kunde man verkligen snacka lyx! Taket och väggarna var täckta av guld (förmodligen helt äkta…) och vackra utsmyckningar. De kända modehusen låg på rad, Prada, Gucci, Louis Vitton, Chanel, Dolce & Gabbana och så vidare.

 Butikerna hade vakter utanför och det var mer folk i gångarna än i inne i affärerna. Förmodligen eftersom man skulle behöva sälja huset, bilen och ungarna för att ha råd att betala någonting från de där affärerna.

Som tur är finns det klädaffärer för vanliga dödliga i Milano också. För mig blev det ett par byxor från Mango, trosor från Urban Outfitters och smink från Kiko. Ett italienskt sminkmärke med riktigt bra grejer för överkomliga priser.

Så för att sammanfatta det hela är jag väldigt nöjd med resan till Italien. Maten var god, kläderna var snygga, vädret var, som göteborgarna säger, riktigt gött! Sedan fanns det ju ganska mycket mer att göra än att bara äta och shoppa men det tycker jag inte är lika viktigt att berätta om!

Arrivederci!

//Ellen och Brad

När onaturligt blev normalt

Tidigare idag plingade det i min mobil. När jag får sms vid klockan 10 på förmiddagen är det nästan alltid erbjudanden från klädaffärer eller mamma som vill berätta någonting för familjen som vi andra låtsats vara intresserade av. Eller snarare som pappa är intresserad av medan vi ”barn” bara skickar iväg en tumme-upp-emoji för att mamma ska tro att vi bryr oss.

Den här morgonen hade mamma inte hittat några vårtecken eller sett någonting nästan intressant i Ulricehamns tidning. Istället var det ett av mina andra trogna fan som hörde av sig, erbjudande från en klädaffär. Närmare bestämt 20% rea på Gina Tricot.

I vanliga fall suckar jag bara tungt när jag får ett sådant sms och raderar det direkt. Eftersom jag är hemma på onsdagar och ”pluggar” letar jag alltid efter anledningar att slippa sätta igång datorn och göra det jag ska.

Just därför surfade jag in på Gina Tricots hemsida istället för att plugga. När jag försöker undvika skolarbetet kan jag hålla på med alla möjliga diskrationsmoment hur länge som helst. Jag tog mig därför tid att titta igenom ALLA kategorier av kläder.

Det var inte förrän jag var på någon av de sista kategorierna, nämligen badkläder, som jag insåg att någonting hade känts annorlunda med Gina Tricots hemsida den här gången. Bland andra avklädda, spinkiga tjejer upptäckte jag en kvinna som såg ut som att hon faktiskt ätit någonting de senaste månaderna.

Efter att ha studerat i princip hela hemsidan igen och hittat samma tjej bland jeans, t-shirts och baddräkter blev det tydligt att hon egentligen inte var den som stack ut. Den här tjejens kropp såg nämligen ut som vem som helst. Hon liknade mig, mina tjejkompisar, mina systrar och så vidare betydligt mycket mer än alla de andra modellerna.

 

 

Vad jag kunde se var hon den enda naturliga modellen på Gina Tricots hemsida, vilket jag tyckte var synd. Någonting som gjorde mig glad var dock att jag fick leta efter henne. Istället för att ha gjort en egen kategori med plus size fanns hon där inblandad med de andra modellerna i samma kläder som såldes för tjejer i flera olika storlekar.

Jag vet att det har hänt en del på klädfronten de senaste åren. Lindex tog för ett tag sedan bort sin plus size-kollektion och gör nu sina kläder i alla storlekar istället. Progress!

Det glädjer mig att det går åt rätt håll för oss tjejer. Jag började dock fundera på hur det ser ut på klädkedjor för män. När man pratar om plus size-modeller avser det oftast kvinnor. Jag kan räkna på fingrarna de gånger jag har sett män som bryter modellnormen.

På grund av det här var jag därför tvungen att spana in hemsidorna för tre stora klädkedjor för män. Dressmann, Jack&Jones och Brothers. Stor besvikelse är de orden jag vill använda för känslan jag fick.

Dressmann och Jack&Jones har båda en egen sektion för plus size. På Dressmanns hemsida ser man knappt någon skillnad på modellerna för plus size och de ”vanliga” och Jack & Jones har valt att använda samma uppumpade modeller som för sin ”vanliga” kollektion. Ska man handla på Brothers måste man falla in i normen eftersom deras kläder inte görs i större storlekar än XL.

 

 

 Plus size enligt Jack&Jones...

 

Personligen blir jag fruktansvärt trött på kläd- och modellbranschens människosyn. Det gör ont i mig att en helt naturlig tjej får mig att reagera när jag skrollar igenom Gina Tricots hemsida. Jag tycker det bortom sorgligt att Jack&Jones använder sina perfect body-modeller rakt igenom och inte vågar anställa killar med naturliga kroppar.

Det jag kan konstatera, efter en dag av hårt pluggande…, är att modebranschen har mycket kvar att jobba på men det går i alla fall i rätt riktning men alldeles för långsamt!

//Ellen