Det här är en berättelse om ett rätt vanligt, på ytan, äktenskap i Norge. Som så många andra böcker från Norge handlar om har jag märkt? I denna historia följer läsaren mannens perspektiv, och för en gångs skull är det inte mannen som är otrogen, ändå en nyansering får jag ju säga.
Paret har det egentligen ganska bra. Mannen är hemma, frun gör karriär, de har bra dialoger, bor bra, och jaa, har allt det där som man kan behöva. Men det är ändå inte riktigt nog och good enough liksom. I denna berättelse sker det som kanske ofta händer när man har det bra; kvinnan blir uttråkad. Och då börjar hon plötsligt omedvetet vända blicken åt andra håll än mot sin make. Lite som att det finns flera stycken personer som kan vara den rätta. Och den insikten är ganska smärtsam. Både för mig som läsare och huvudperson i boken.

// Johanna