I boken följer man Michelles liv från barnsben, uppväxten med hårt arbetande föräldrar, varav fadern hade MS, samt en bror. Hon visar tydligt genom erfarenheter från skoltiden att hon tidigt var intresserad av att lära sig, veta mer och att inte nöja sig. Rakt igenom hela berättelsen får man en bild av en mycket hårt arbetande, målmedveten kvinna, även om vägen inte hela tiden var spikrak. Hon beskriver sig även som ``duktig flicka``, men utan den törn av självkänsla som många med det syndromet säkert upplever.
Hennes uppväxt bjöd på mer närhet är materiella ting, och kanske är det den biten som verkar ha gett henne en trygg och stabil persona. Genom hela boken lovordar hon sin uppväxt. Senare i boken ska familjelivet tillsammans med Barack och deras två döttrar också ta stor plats och spela en viktig roll. Hon bjuder även på tunga erfarenhet gällande att skaffa barn. Efter flera år av försök fick paret tillslut hjälp genom IVF, något som var möjligt tack vare en sjukförsäkring.
Studietid och arbetsliv tar också upp sin beskärdda del. Här ses en tydligt målinriktad kvinna som tidigt visste att hon ville spränga gränser genom att gå på fina skolor och jobba sig uppåt. Till en början för sakens skull. Någonting som hon senare omvärderade då hon började dejta sin blivande make. Sättet hon träffade honom på är uppfriskande. För en gångs skull var kvinnan handledare på jobbet istället för tvärtom. När hon träffade honom började hon inse att hon ville jobba med någonting av mer social karaktär istället för hennes föregående jobb som affärsjurist. Men aldrig politik. Märk väl. Hon nyttjade tydligt detta genom diverse projekt som presidentfru. Hon odlade växter och grödor vid Vita huset, allt för att främja goda matvanor och hälsa i landet, särskilt för barn. Hon startade ett antal projekt för att främja flickors skolgång, både i USA men även resten av världen. Hon förbättrade även möjlighet till arbete för fruar till militärtjänstemän.
Det går givetvis inte att skriva en sådan här bok utan att lyfta rasfrågan. Och det gör hon på ett så ofantligt snyggt sätt. Det här är verkligen inte en kvinna som plockar på sig offerkoftan, utan hon visar på att problemen finns, man kan behöva jobba för att ej bli stämplad, samtidigt som hon är lågt ifrån martyr. Hon visar också på att det funnits tillfällen då hon ej passat in även då hon varit omringad av flera andra afroamerikaner. Hon blev tidigt beskylld för att prata ``som en vit tjej``, vilket visar på svårigheten att passa in.
0 kommentar(er)
