Så blir det nu en recension av ytterligare en Augustbok! Det handlar nu om en av de nominerade i kategorin Årets Skönlitterära bok.
Denna bok är skriven av Sami Said. 2012 debuterade han med boken Väldigt Sällan Fin. Tydligen ska den var strålande och fantastisk och allt det där. Har själv ej läst den, men det kanske jag borde?
I denna historia står huvudpersonen San Francisco i centrum. Han är en flykting från Afrikas Horn, oklart vilket land, och han är på flykt därifrån till annat oklart land. Överlag är det mycket som är oklart i den här boken. I alla fall beger den här mannen sig iväg och omkring på olika upptåg, och enligt mig väldigt planlöst. Jag förstår knappt var han är ifrån och vart han är på väg. På denna otydliga väg stöter han på diverse människor; Manni, Richard, Yei, Isol och några fler. Det känns som att dessa karaktärer också är lite planlösa.
Det är något med språket som jag inte förstår. Ibland måste jag läsa om meningar flera gånger för att förstå. Och historien är hoppig. Meningarna håller inte riktigt ihop. När jag läst ut den förstod jag knappt vad jag läst. Och kände mig då lite dum. Dock verkar det vara fler än mig som fått den här känslan, så jag behöver inte vara ensam i oförståddheten.
// Johanna
0 kommentar(er)
