Tack far för att du finns! På söndag är det fars dag. Är den dagen mindre uppmärksammad än mors dag tro? För min del är det lika lite på båda sidor, jag är fruktansvärt dålig på att komma ihåg att uppmärksamma denna dag, förlåt päronen om ni ser detta men ni vet redan om det!
Temat hos Johannas Deckarhörna denna vecka är därför givet; Fars dag: Om eller till pappor! Lista utan någon inbördes ordning följer som sådan:
1. Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Känns som en given bok denna vecka. Om det ibland komplicerade förhållandet mellan barn (som också är barnbarn) till en far (som också är en son) till en farfar (som också är pappa). Ni som läst den förstår parantestexterna, och säkert ni andra också!
2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Om att växa upp med en ensamstående far som dricker väl mycket, som gör sitt bästa men som också gör det lite tokigt. Jag tyckte denna bok var väldigt vacker. Hon skriver personligt och utlämnande utan att beskylla eller låta bitter på sin far.
3. Mitt hjärtas oro av Malou Von Sivers. Om hur mönster i familjen går i arv. Men också hur det kan avstanna. Om att våld kan föda våld, men man kan ändra sig. Om grubblerier kring roll som son, till sin egen far och till sina egna barn. Om insikten i att man kan bli som sin far men också välja sitt öde.
4. Alfons Åberg av Gunilla Bergström. Vid frånvaro av modergestalt lyser fadersfiguren starkare. Eller närvarande och närvarande. Han läser väl mest tidningen? När han inte sågar ut stackars Alfons ur en koja.
5. Om min far skulle få en bok vad skulle det bli för någon? Jo, det blir i så fall De som dödar drömmar sover aldrig av Jan Guillou. Säg den titeln snabbt tio gånger!

// Johanna