Eating and reading are two pleasures that combine admirably- CS Lewis

Ensam är stark

Veckans tema inne på Kulturkollo handlar denna vecka om ensamhet. Ensamhet är en himla jobbig känsla. Eller är det ett tillstånd? Det är hur som haver jobbigt. Tycker jag. I alla fall är det jobbigt om det INTE är självvalt. Det är skillnad på att vara ensam hemma och hålla på med pyssel och knåp som man gillar i sin egen takt (typ det bästa som finns) och känna sig utanför och ensam i diverse sammanhang då man ej vill vara det. Exempel på ovalda tillfällen för mig är typ hela årskurs 7 då jag kände mig väldigt utanför i klassen. I övrigt har jag sluppit den oönskvärda ensamheten och istället haft lyxen att kunna välja när jag vill ha den. Jag är ingen ensamvarg men jag uppskattar verkligen självvald egentid. 

I litteraturen stöter man ofta på figurer som känner sig ensamma. Eller som är ensamma men som förnekar att de är det. Eller som inte är ensamma men som upplever sig vara det. Vilken feel-goodroman har INTE med ett par karaktärer som är ensamma av olika anledningar, men som lyckligtvis träffar varandra och blir lyckliga i alla sina dagar i slutet? Förutsägbart men så viktigt med de sluten. Det är obehagligt att läsa om ensamma, tragiska slut. I alla fall gällande den ilande, ensamma ensamheten som är sådär riktigt ångestskapande och gastkramande.

Ett exempel på en skönlitterär figur som är en symbol för ensamhet är Eleanor Oliphant. Jag läste boken om henne i somras och den var så hjärtskärande. Sällan har ensamhet behandlats på ett så naket och talande sätt. Boken var så mitt i prick och gav lite ångest fast att den är i genren feelgood. Eleanor omfamnar ensamheten och ser sig som stark i den. Hon säger att han inte KÄNNER sig ensam, men är smärtsamt medveten om att hon ÄR det. Och hon gör allt för att hålla skenet uppe eller bara överleva. Hon har sina rutiner. Hon låter tiden gå. Många böcker har karaktärer som liknar henne, men med skillnaden att de kanske åtminstone har ett kompisgäng men ej en kärlekspartner, eller en partner men saknar kompisgäng, eller i en familj men saknar vänner och relation. Etcetera. Eleanor har inte ens en guldfisk. Hon har sig själv och sina spritflaskor. Någon karaktär som man vurmar så för som henne är svår att hitta.

 
Så bra och läsvärd bok och så sympatisk karaktär! Läs!!
 
// Johanna
#1 - Hanneles bokparadis

tack för tips

#2 - Kulturkollo - Carolina

Åh! vilket bra inlägg! Jag känner mycket igen mig i dina funderingar kring egenvald ensamhet (som jag älskar) och den oönskade, där man känner sig utanför (som jag har upplevt)(och inte alls tyckt om). Och jag läste Eleanor Oliphant för något år (?) sedan och tyckte precis som du att hennes ensamhet var så hjärtskärande. Hon hade verkligen inte någon alls - och ändå kan hon får sitt liv att framstå som helt ok och liksom nöjaktigt? Nu minns jag luddigt, men var det inte så att hon ägde en krukväxt eller vad det var, och att den liksom var det enda levande i hennes liv i hemmet? Jag fick nästan ångest av att läsa boken, men tyckte samtidigt mycket om den.

Litteratur