När Arv och miljö av Vigdis Hjorth släpptes fanns den lyckligtvis på Bookbeat, vilket betydde att jag direkt kunde lyssna på den och slippa vänta som fallet annars ofta är.. Jag hade hört om den innan, så jag hade ändå lite förväntningar! Och norska författare brukar jag tycka om.
I centrum står karaktären Berglijot, systern som verkar ha ett distanserat förhållande till sina föräldrar. Där är fyra syskon i skaran och bråk utbryter då föräldrarna berättar om att de yngsta systrarna ska få ärva mest. Tvisten sätter igång en enorm kraft i familjen. Skuld, skam, ansvar, rättvisa och vem som utsattes för vad blir en lång följetong. Berglijot har tex brutit med familjen för många år sedan och tvingas nu bearbeta gamla sår och händelser.
Återigen inser jag att jag borde läst boken istället. I lyssnad form ger den sig nog inte rättvisa, för jag tyckte inte den var så fantastisk som många kritiker verkar tycka. När man lyssnar är det ju alltid en del av språket som går förbi. Och så blir verkligen fallet här. Det blir mest en snårig och ibland tjatig historia, och jag orkade inte riktigt med i lyssnandet. Får jag möjlighet någon gång blir det till att göra om och göra rätt!
// Johanna
0 kommentar(er)
