Denna bok kan väl närmast kallas för klassiker nu? I alla fall så blev den en del av Bonniers klassikerserie 2013. Den utkom 1996 av Nina Björk och är väl egentligen ett typexempel på feministisk litteratur. Den präglade mycket av feminismen på 90-talet och fortsatt än idag.
Det som präglade den tidens feminism var en tro på identitet snarare än kön. Att det inte bara är biologiskt utan en social konstruktion. Det känns på sätt och vis bra att läsa den boken idag för det känns ändå som att det har hänt något i debatten. Mycket av det som Björk skriver om är inte längre nya teorier utan känns mer som praxis. Klimatet att prata om det nu är på många sätt mer öppet än nu. Men trots att det som beskrivs här känns självklart idag (i alla fall för mig) så finns det mycket kvar att jobba på. Den är också lite småinvecklad att läsa tycker jag.. Men det kan bero på att jag lyssnade på den. Allra helst ska den nog läsas. Och då gärna lite i taget så man hinner reflektera mellan avsnitten. Reflektionerna som Björk har är i alla fall knivskarpa enligt mig. Och fortsatt aktuella i högsta grad. Det är också uppfräschande att hon beskriver olika typer av feminism, och inte nödvändigtvis hyllar allt.
// Johanna
0 kommentar(er)
