Ännu en gång har Jonas Hassen Khemiri slagit till, denna gång med boken Pappaklausulen. Boken handlar kort och gott om familjedraman, och då särskilt relationen mellan far och son.
Rollistan i boken rymmer en far som också är farfar, en son som också är far, en syster som också är dotter och en farmor som också är mor. Bland annat. På detta sätt beskrivs genomgripande de olika karaktärerna. Historien behandlar framförallt förhållandet mellan fadern och farfadern, där farfadern kommer utomlands ifrån för att bo i sonens arbetslägenhet. Sonen själv är pappaledig och allmänt inne en livskris och sömnbristaktig situation. Läget blir inte bättre av att han oftast uppfattar sin egen far som en parasit.
Romanen är helt okej, men inte så jag låg sömnlös och sträckläste (läs: lyssnade) på den. Sättet den är skriven på är unikt och intressant men historien är möjligen grund. Personporträtten är bra, och beroende på vilken karaktär som beskrivs så förstår man hur de tänker.
Överlag en helt okej bok men inte det bästa som jag läst av denna författare!
//Johanna
0 kommentar(er)
